Dikt - Vad innebär det att leva?

Vad innebär det att leva?
Att se världen som andra ser den?
Att göra det andra gör, äta det andra äter och känna det andra
då känner?
Hur känns självkänsla?
Hur vet man att man gjort något bra utan att andra talar om
det för en?
Jag har bara frågor och vet inga svar
Det enda jag vet är hur det är att vara jag
Att alltid vara rädd, alltid osäker, alltid
utanför
Att se omvärlden men veta att jag inte passar in

Vet du hur självförakt smakar?
Hur dess bitterhet sprider sig i dig och förintar alla andra
smaker?
Har du någon som helst aning om hur det känns när allt är ett
stort mörkt kaos som omsluter dig?
När du vill bli fri men inte vet hur du ska göra eller vad det
innebär att vara fri?
När destruktivitet har blivit ett sätt att leva och du
inte längre orkar bry sig om det?

När du inte orkar vilja
längre?

26 mars 1996

© Lisa Isaksson

Det här är ett ganska typiskt exempel på frågor som jag funderade mycket över. Jag hade insett flera år tidigare att alla inte hade det som jag, att inte alla gick och tänkte på mat och vikt hela tiden, att inte alla mådde dåligt. Men jag visste inte hur man levde eller tänkte på något annat sätt, jag hade inget friskt liv att falla tillbaka på, för det jag hade var allt jag visste.
Jag var extremt rädd för att misslyckas och för att inte duga, rädd för att någon skulle bekräfta min rädsla för att vara värdelös och misslyckad, och hade extrem prestationsångest - som blev till en prestationstvångest som gjorde att jag aldrig lyckades slutföra några D-uppsatser. Varje gång fick jag panik och flydde in i ätstörningen i stället, och ju positivare mina handledare var, desto värre blev prestationstvångesten. Det är synd, för jag är en bra skribent och mina utkast till uppsatserna rätt så briljanta, om jag får säga det själv.