I’m an empty shell
That anyone can impress
But no-one change
Lying awake at night
I hear the questions in my mind
Who am I?
What do I want and Why?
I don’t know
I just don’t know anymore
I don’t know of my identity
My dreams, my aspirations
What’s it all for
There must have been a time
When I could say “This is me.
This is who I am”
When I knew what I wanted
And could Just Do It
I must’ve known once, mustn’t I?
Trying to find an answer
I’ve asked those questions a million times
Until they started asking themselves
Until they took root in me
The questions keep growing in number
Each time I ask one, there’s one more
Obscuring the answers that might be there
Annihilating myself and my knowledge
Turning it all into a heap of uncertainty
Uncertainty covers up knowledge
Covers up me, my identity
I seem to be certain of less things each day
Most of all, uncertain of me
The image of “me” is getting thinner
Just like I am
Our contours getting sketchy and blurred
We both seem to be fading away
Even the questions are uncertain
I don’t know who “I” am
Is “I” me, and “me” I?
And if I don’t know
Who are you to tell me
1 juni 1996
Parallellt med mitt skrivande på svenska har jag länge skrivit på engelska, periodvis nästan bara på engelska, periodvis nästan bara på svenska. Därför kommer några texter att vara på engelska, även om de blir få.
Jag mindes inte att jag tänkte så mycket på vem jag var redan för 12 år sedan, vem jag var utan ätstörning och vem jag var i den.
Just det här med frågor har varit viktigt för mig, inte bara för att förstå mer, utan för att jag ser livet som ett livslångt lärande. Förr kunde jag tänka att så länge det har finns saker att lära mig så kan jag inte göra slut på livet, och eftersom det alltid kommer att finnas mer att lära så tar det aldrig slut. Men jag har nog alltid varit ganska grubblande och haft mycket existensiella frågor, och alltid slitits mellan att vara den som andra vill att jag ska vara eller hitta vem jag är egentligen. Idag är jag Jag, inte den som andra vill se, men det har tagit lite tid att komma hit.
Men de här frågorna kommer nog att gäcka både mig själv och många andra flera gånger om under livet eftersom vi förändras och utvecklas så länge vi lever. Visst är det häftigt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar