Dikt - skräm mina spöken till tystnad

Begrav mig i min egen glömska

medan ett förvirrat regn sköljer över huden och spolar bort smärtan (sanningen?)

Gråt inte.

Dina tårar dränker mig och föraktar mina känslor

Gå ut och se livet genom mina svarta solglasögon och känn

hur det är att vara jag

Sedan, när mina stumma skrin har tystnat

Möt mig i glömskans fält,

där de röda blombladen får färg av mina brustna illusioner

Släpp ut mig ur mitt fängelse av förväntningar och se mig –

se mig så lever jag

Medan sanden rinner ut och blir till stjärnor i förlåtelsens källa

Håll min trygghet i dina händer

och skräm mina spöken till tystnad

21 mars 1996

© Lisa Isaksson

Jag hittade min bok med dikter från de mörka åren, och eftersom de är en del av vem jag var då, och under långa perioder det enda riktigt personliga jag skrev, vill jag dela med mig av dem.

Om någon vill använda texter från den här bloggen så kom ihåg att materialet är upphovsrättsskyddat och inte får publiceras utan information om upphovsman och referens. Jag ber därför om att du i så fall länkar till mig och helst ber om lov innan.