Den kortaste vägen mellan två personer är bort
Jag ser i dina ögon att du är någon annanstans
Jag ser på dina händer att du är någon annans man
Du säger att inget hänt, att allt är som förut
Men nej, allt har förändrats
Inget blir någonsin som förut
Jag Älskar Dig har dödat vår kärlek
Kärlek har dödat oss
När jag går tar jag den kortaste vägen
Bort
Bort från dig22 april 1997
Jag minns inte riktigt idag hur rädd jag var för att min älskade S skulle få nog och lämna mig, men våren 1997 var den rädslan uppenbarligen enorm, kanske delvis på grund av att min självkänsla var usel. Vem skulle vilja ha mig? Men jag vågade inte fråga honom sådana frågor, för jag var dels rädd för svaret, dels rädd för att vara för krävande, för bekräftelsesökande. Han var ju där hos mig, var inte det svar nog? Jag ville fly innan han lämnade mig, men hade inte modet att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar