Dikt - Avstånd

En slöja hänger mellan oss
Ogenomtränglig, transparent opacitet
Orden passerar genom den och förvrängs
Betyder aldrig det de ska
Det vi menar, det vi vill ha sagt
Vi är fångade och orden vaktar på oss
Jag vill ropa till dig: "Säg inget!"
Men orden förstör och dödar
Att bruka dem vore att döda Meningen
Och ändå gör jag det
Mörderska!
Att säga att jag älskar dig
Är att döda kärleken
Orden talar inte sanning
Orden gör min kärlek till en text
Objektifiering, känslomord
Hur mycket kärlek ryms i ett ord?

Om vi inte säger något
Om vår tystnad sliter slöjan i bitar
Och vi lägger våra nakna hjärtan mot varandra
Vävnad möter vävnad utan skydd
Tystnaden viker undan för våra
hjärtans ordlösa tallöshet
Kommunikation utan falskhet

Mars 1997
© Lisa Isaksson

Våren 1997 läste jag textteori och funderade mycket på ord och mening, och inte minst på ordens begränsningar när det gäller att uttrycka kärlek. "Jag älskar dig" är sagt så många gånger, ärligt och oärligt, har använts som manipulation, hot, löfte så många gånger att det blivit en kliché. Hur kan jag säga att jag älskar någon när orden blivit så tomma? Hur säger jag något när allt redan är sagt?